Jag var precis inne på Elin Pihls blogg och läste om alla hennes inlägg.
Och mina ögon fastnade på ett speciellt inlägg.

Medan man satt där och tittade igenom varenda youtube klipp och såg hur Harry och izzy av alla såg så lyckliga ut kom jag och tänka på mig, danny, olivia och min berättelse. Frågan i det  stora hela för mig är egentligen: skulle Danny kunna älska mig?
Skulle killen man ser upp till mer än något annat kunna älska just mig av alla människor i världen. För ingen av oss kan ju veta innan man får den chansen. En chans som är mycket liten i och för sig. Men trodde Izzy att hon skulle bli Harrys flickvän? Tror inte det. Alla säger till en att man inte har nån chans, och jag kan nog hålla med om att jag nog aldrig kommer få en. Men jag har, så länge jag vill. Och vill, vill jag nog mer än gärna egentligen. Men varför måste alla berätta för en att man inte har någon chans? Tycker den människan att man har en sån ful personlighet och utsida? Eller är den avundsjuk på att man skulle kunna ha en chans, eller säger den bara så för den är  rädd att man kommer bli sinnessjuk?


Jag kan inget annat än bara hålla med.
För vem vet, till och med jag har en chans. Du har en chans. Alla har en chans.
Giovanna kunde väl inte veta att hon och Tom 6 år senare skulle prata om giftemål?
Izzy skulle väl inte veta att hon och Harry skulle träffas och bli tillsammans?
Frankie skulle väl inte veta att hon och Dougie skulle vara tillsammans?
Olivia skulle väl inte veta att hon och Danny skulle vara tillsammans?

Världen är liten. Mycke kan hända. Inget är omöjligt.