Hej.
Ledsna veckorna har kommit igen.
Livet är piss.
Varför ens leva livet?
Det är ju inte lönt.
Gud vill ju inte att något bra ska hända mig.
Nått dålig händer.
Tänker: Vad vill han mig egentligen? Har jag gjort nått fel med mitt liv?
Sen händer nått dåligt igen.
Men den gånger tänker jag inte så.
Utan jag tänker: Bästa sättet att dö utan att nån saknar mig?
Men svaret blir alltid: Elin, du kan bara gå och dö, för ingen skulle ju sakna dig.

DÅ blir jag arg på mig själv.
Visst är det människor som kommer sakna mig?
Eller?

Varje dag tänker jag: När ska dom äntligen låta mig ha ett bra liv? Om 2987849234 år eller?
Eller så går min tankar åt detta hållet: Jag måste bestäma en dag där mitt dataförbud ska börja, så alla bara kan lämna mig ifred.

Som ni har fattat, jag är trött på allting.
Ingen kan hjälpa mig.
Det vet jag.
Bara jag själv.
Men jag har ju ingen ork?
Hur fan ska man få orken att ändra på sitt liv, när livet ändå tar ut all ens energi?

Helgerna ska ju vara dagarna där man får sova.
Men nej.
Då ska ju mina dumma tankar flyga in i mitt huvud hela natten.
Och sen vara där.
Tills vardagarna.
Men då kan jag ju inte sova så bra.
Då mår jag ju dåligt.
För jag vet, att nån gång kommer jag vakna och gå till skolan.
Skolan
Där alla dom äckliga barnen är.
Där man får damp på nån, när dom säger hur fin man ser ut.
Vem fan säger nått sånt?!
Jag vet ju om att jag ser ut som skit i skolan.
För jag har ingen ork att fixa mig.

Alla lögner på msn om: Jag mår bra.
Vem tror på det?
Inte jag iaf.

And I wanna die
On the highest high


Hejdå.